Huvudet surrar...

Hade coachingsamtal med Bästaste Betty igår och idag surrar huvudet, fullt av tankar. Hon kan verkligen sätta fingret på det där som jag bara anar lite luddigt i kanten av någon tanke. Vi hade ett väldigt intensivt samtal under en dryg timme där Betty mentalt lyfte mig upp och pekade på mina styrkor. Stark, målmedveten, fokuserad, är det jag det? Jajemen, enligt Betty är jag det i alla fall. Nu ska jag själv bara förstå det också. Det var inte bara klyschor utan hon gick in på djupet, letade reda på varför och sa rakt och ärligt vad hon tyckte om saker och ting, hur hon såg på det hela.

Vaddå, är jag stark? Har jag verkligen aldrig sett mig som eftersom ”alla andra runtomkring” orkar så mycket mer än mig. Men vilka är alla andra då och varför ser jag mig som så svag? Betty undrade om jag ofta brukade träna med killar och ja, det gör jag ju. På Krav Magan var jag ensam tjej i nästan ett år, på CrossFiten är det mest killar och på gymmet trängs jag i styrkedelen med, japp du gissade rätt, killar. Kanske inte så konstigt då att jag ser mig som svagare eftersom killar nästan alltid (även de otränade) är starkare, tar mer, är snabbare och fysiskt bättre än mig. Hon är klok Betty, så har jag aldrig tänkt på det och det är klart som tusan att det är så. Jag är inte så svag som jag förut tänkt, jag bara jämför mig med de som redan från början har en fysisk fördel.  Mitt i prick Betty.

Många andra tankar surrar runt och många bitar från samtalet igår ska trilla på plats men det kommer… Så småningom… Vissa saker bearbetar jag bäst när jag sover, andra behöver jag aktivt lyfta upp och klura på, gårdagens samtal kräver nog lite av båda varianterna…